Att vara tydlig och sätta gränser gentemot sitt barn innebär att även vara tydlig mot sig själv. Detta är något vi föräldrar tampas med i princip dagligen. Ibland är det väldigt lätt att kunna säga ja alternativt nej till sitt barn, andra tillfällen vacklar man och har svårt att veta.

Om det är möjligt kan det vara bra att tillåta sig att fundera på vad man egentligen tycker om det innan man ger ett svar till sitt barn. Att diskutera med sin partner och/eller andra vuxna kan också ge möjlighet till feedback som kan hjälpa dig att fatta ett beslut. Barnet/tonåringen behöver nämligen veta vad du tycker i den aktuella frågan. Barnet behöver få ett svar även om det inte alltid är det svaret barnet vill ha!

Även om barnet blir mycket frustrerat och arg då du har sagt nej till något så är detta en trygghet för barnet. Hen vet vad du tycker och kan ”landa” i det.

Hur ser det ut för dig? Är det många gränser som ifrågasätts eller vet du vad som gäller för ditt barn?